Stackars min lilla gumma..
Vaknade av att hon skrek som att hon förlorat ett ben, ingenting gjorde henne lugnare. Såg sedan att hela blöjan var fylld med löst grått äckligt bajs :S Vi steg upp och jag försökte spola av lill rumpan hennes, men då skrek hon bara ännu mera. Helt röd om rumpan och snor som bubblade under näsan, tårar som inte ville sluta rinna ner för kinderna.

Vilken hemsk morgon.

Nu efter 1 alvedon och ett tjockt lager med salva på rumpistumpen och lite tittande på i drömmarnas trädgård har hon slutat skrika.. 

Jag HATAR när inget man gör hjälper, man känner sig så maktlös. Det värsta jag vet är att se min lilla gumma ha ont eller vara ledsen !