Imorse vaknade jag med en ömhet i magen.. jag tittade ner och där såg jag.. WHAAAT? jo en kula.. man såg exakt vart fostret låg och allting.. jag kände lite löst på den lilla kulan och det var så hårt och spänt.

Drömmer jag? Tänkte jag..  jag fotade kulan och sen gick jag på toa och kissade.. inte mycket alls..
Men sen så var kulan borta?! Eller iaf mycket mindre.. så jag läste lite på internet och fann att om man hade fylld blåsa som tryckte på "under fostret" så gjorde det att fostret trycktes längre fram...

Men så himla fantastiskt det var att se.. och känna! Jag längtar tills det är så hela tiden..=)

Nu vet jag vad det blir för mat.. var faktiskt kenneths familj som lärde mig att äta detta.. Bandspagetti och köttfärs(ej sås) med massa italiensk salladskrydda.. MUMS!

Puss på er!