♥ NATT OCH DAG ♥

Det skrämmer mig ibland att man vet att man en dag ska dö, en dag inte finnas mer, och vad ska hända då? Kommer man till en ny värld, en himmel, är född man på nytt, eller är det så skrämmande vilket jag tror, att man bara inte finns mer, att man ligger där nere under jorden och ruttnar bort.? Det är ju så mycket man vill hinna med i livet, som att skaffa pojkvän, pröva sig fram, hitta stora kärleken som man inte vet att det är stora kärleken förän man varit tillsammans i hela sitt liv, och ska det vara så , att den första killen man träffar, ska man leva resten av sitt liv med? Är inte det ganska tråkigt, att inte fått pröva sig fram? Förstå mig inte fel nu.. Men hur vet man att det är den rätta när man aldrig testat någon annan?

Jag tror på att det som händer det händer, och just av någon speciell anledning, att av alla misstag så kommer det något gott utav det, att varje gång man göra sina val i livet så ändrar man sitt framtida liv. Att då vägen ser annorlunda ut.

Hur är då jag som människa, har jag bara gjort rätt val? -knappast, man kan väl säga att jag oftare gör fel än rätt. Men jag bryr mig inte om vad alla andra tycker, utan bara vad dem jag älskar tycker, som min familj. Familjen är nog det viktigaste, för har jag inte dem så känns det som att jag ingen har.

Gårdagen:
Vi for till carro och bastade, Jag jenny ante och robin. Sedan skulle vi göra oss klara vilket tog en sjuhelvetes tid.  sedan for vi till krister lägenhet, han var inte hemma men ante hade nyckeln. sen kom ida erika lisa medflera. Vi var väl där någon timma sen kom min kusin ida också, sen gjorde vi yttligare ett misstag och gick in på medan, där det enligt mig själv bara var en visst slags folk. Nåja gick väl ann, och vi dansade lite, och skämmde ut oss (tror visst att jag buuade lite för mycket åt ett visst band, och han hörde nog) hjälp! ψ
Sedan for vi till lillstefan och spelade biljar och sjöng karaoke , då jag skämmde ut mig ytterligare en gång ..men det är väl sånt man måste få gra ibland, eller? Jag är nog en person som vågr släppa loss ganska mycket så länge jag vet vilka jag har runt om mig, och inte riktigt bryr mig om vad dem tycker så länge jag har roligt och mår bra, ingen ska få förstöra för mig !! Sedan åkte jag bil tills ganska tidigt på morgonen.
Vaknade iaf två idag, sen åt vi bakis skrovmål med stefan och haara. sedan så for vi hem till Dennis och såg film, eller jag såg ju inte den såklart. Jag snarkade ju!
Så nu sitter jag här och har lite taskigt i kistan.. ↓
                                                                                ^{inte som du tror...}  
Så imorgon kommer nog bli en tung dag, om man nu orkar upp till skolan. ska börja en ny kurs också, medicinskgrundkurs, och det är precis lika tråkigt som det låter...

- Gone.

Jag vimlar av tankar och vimmel, jag hör ditt skratt i mitt huvud.
Jag trodde aldrig att mit liv skulle bli bra, men nu funkar det faktiskt. Att min familj skulle splittras var något jag aldrig kunnat ana, jag trodde att alla problem, alla bekymmer skulle fortsätta och att det utåtsett skulle se ut som allt var okej, som det alltid har gjort. När jag var mindre var min största önskan att mina föräldrar skulle skiljas så att allt kunde sluta, jag trodde att det skulle blir bra så fort dem gått åt skilda vägar. Men så var det ju inte.. snart gått ett år och fortfarande är inget som förut, ingen kontakt, ingenting. Jag älskar ju båda, jag vill inte vara mittemellan, inte heller utanför. Men det har blivigt lite bättre sen pappa träffade sin nya kärlek, hon är snäll fin och bra, bra för pappa tror jag också.. för att hon har allt som krävs, allt som pappa behöver, något helt annat än förut. Jag är glad för pappas skull, men också för min egen. Men oroad för någon annan.. Jag vill inte att det ska bli som förut, men ibland så längtar man tillbaka,omen allt inte var bra. Men nu är det mycket bättre. Jag är då glad.

Vet inte vem man ska prata med, går inte att beskriva något. Huvudsaken är att det är bra nu.
oroad för mina syskon, tycker synd om dem, att inte ha den ena föräldern i sitt liv. Jag klarar mig bra, alldeles utmärkt, men jag tror mina syskon behöver henne. Det märks på hur dem blivigt, som sorgsna och lite annorlunda...
                                          _{älskar er.}
Just nu känns det som om min mage vänts upp och ner och att jag inte vet någonting.. vad kommer hända sen`? kommer jag gå min egen väg eller kommer jag bli dålig?

Imorgon är det då party och jag hoppas att det kommer att bli kul...
Jenny, ida, lisa, carro, robin, ante och kanske någon mer...
Hoppas vi får låna din bastu carro.
Sen ska jag göra en extreem makeover på Jenny! =)
Vi hörs syns och kanske ses?
/ ^Malin.