Förut hade jag alltid tänkt säga det, men när jag väl satt där i stolen blev jag stum.. nickade.. höll med. Och klumpen växte. Det känns som en befrielse att ha fått det att komma ut.


Lily har just somnat, sin första sovstund för dagen.. Hon är nog alldeles för nyfiken av sig för att kunna sova då hon hör att det är andra människor här. Hon är ju trots allt van att det bara är hon & jag.
Det märker man.. Som igår när vi gick till BVC och ett helt gäng av dagisbarn gick över vägen.
Då tittade Lily med stora ögonen och sen skrek hon ut: daaaaaaaaaaaa... tittade på mig och skrattade. :)