Helgen som gått har varit lugn och stillsam, hände inte alls för mycket. Lite mys och tv-tittande.
Min arm har blivigt blå och uppsvullen.. Men fråga mig inte varför?! Det liksom ilar i den och dunkar med jämna mellanrum! Men det är ju inte det värsta.. J har ju blivigt sjuk och är just nu på akuten med 40 graders feber och en massa andra tråkiga symtom.. Jag hoppas verkligen inte att det är något jätte allvarligt.

Har skaffat något slags telia-internet idag.. funkar ganska bra, helt trådlöst, bara ett simkort man stoppar i en liten mojäng som har usbport. sedan så har man internet för bara en liten summa pengar i månaden. Inget krångel och jag kan använda det till min bärbara dator överallt, i skogen, på bussen hos pappa, på skolan, ja överallt, you name it! Oj det låter nästan som jag försöker marknadsföra produkten. *L*
 
I skolan läser vi just nu rehabilitering/habilitering. Går ganska bra och lätt att förstå men vi har ju också en sådan lärare där man absolut inte glömmer att plugga in det minsta lilla.

Tänk vad fort tiden går, vi är redan i mitten av oktober, första snön har fallit, och också smält, andra snön likaså.

På onsdag är det begravning, men jag vet inte om jag ska gå. På ett sätt känns det som att man borde, för sin egen skull.. så att man kanske förstår, känns så overkligt allt. Men åandra sidan vill jag inte se alla ledsna ansikten. Klarar verkligen inte av sådant. . Vi får väl se hur det blir.
 
Satt iaf och tänkte på dig idag och resultatet av det blev:

Tystnad.

Ett mörker stilla vid
En örn som bygger bo
Ett ljus som finner inre frid
En mor som söker ro
Tystnad Barn som skriker, blommor som slår ut
Föräldrar som vill finna mod, ställer sig frågan varför hon?
En evighets tanke gång som aldrig vill ta slut
vänner som saknar, som inte förstod. Varför du och inte jag?

Tystnad

Höst blir vinter
och vinter blir vår
solens strålar värma
dem minns dig som igår
vackra minnen av en vän, ett barn, en familj, föräldrar, en kärlek, en syster, barnbarn.
Tårar som fylls längst ögonvrån

Tystnad

I Våra hjärtan du finns
I våran själ vi dig alltid minns
Vi försöker samla oss och finna mod
Vi vill säga allt,du måste förstå
Men bara tystanden säger mer än tusen ord.

På onsdag fyller också lillebror Anton år, hela 17år till och med. Jag som tyckte du var 5 nyss och tjatade om att få börja skolan.

Har börjat fundera på framtiden, vad vill jag göra av min framtid? Jag är nog ingen person som vill planera flera år i förväg, även om jag vill vara det. jag vet att jag vill jobba med människor, kanske inom sjukvård men kanske på något annat sätt också.. tåls att funderas på. Nej nu ska laga mat, känner hur det kurrar och burrar i magen. Vi
hörs! /M.