Var snäll och lägg en röst på Lilys pyjamas (har gjort en ny).. är ju bara ett klick;)

http://www.libero.se/Default.aspx?id=1995&contributionId=244098
Kram

Hade lite och göra, så jag hamnade på denna sida..

Hahaha..

Någon som har några namnförslag förresten?

Kasper har suttit vid datorn sen tessan och pappa for till deppis. Och jonte han vill att man ska vara med i allt han gör. "Kan du hjälpa mig?" - "Kan du visa mig" -kan du, kan du.. haha! Men söt är han som få. Stor skillnad på honom nu och för ett år sedan då man var barnvakt. Då var han mest ledsen och ville va med mamma eller pappa. Nu är han glad så länge man aktiverar honom. Nu har han just ritat en massa teckningar, och några streck på sin arm så jag sa att han måste försöka tvätta bort det.. så nu står han på toan och tvättar sig på armen. Innan var vi ut med barnvagnen en sväng, tänkte att han kanske blir trött, men vi gick nog alldeles för liten bit för att han skulle bli det.. Jag blev såklart kissnödig mitt i alltihopa och han hade ingen blöja heller så blev ett varv runt gatan och gatan brevid. Men lite friskluft fick vi ju iaf.

Somna lär dem väl inte göra i första taget, det är inga barn man kan lägga i sängen ge dem lite välling och säga godnatt inte..  Ja, det funkar då inte för mig. Sen är dem nog inga sådana barn som lägger sig prick sju varje kväll heller. Vilket jag antar har både sina för och nackdelar. På helgerna måste det ju vara skönt för då sover dem ju längre på morgonen, men på veckorna hinner man ju inte få någon ensamtid som förälder? Eller det kanske dem hinner? Jag har ingen aning, tänker bara från egna perspektiv. jag vet faktiskt inte hur dem brukar göra?? Jag tror faktiskt jag är mer trött än dem, undra vart dem får all sin energi ifrån? Barn och engergi går som hand i hand.

Min morbror och hans tjej har två barn och när jag brukar sitta barnvakt åt dem så vet jag att jag ger dem välling mellan sju och halv åtta och då dricker dem upp dem i soffan sen borstar tänderna sen lägger sig i sina sängar och snarkar också var det avklarat.

Vet inte hur det kommer bli när jag själv får barn... Tar väl något år eller två innan man får in några slags rutiner, men eftersom jag själv är en natt människa kommer jag inte vara så glad om jag måste stiga upp klockan fem, sex på morgonen då jag inte jobbar.. fyyy! Men samtidigt vill jag inte att barnet ska vara vaken lika länge som jag hela tiden, för då hinner man ju aldrig få någon ensamtid på kvällen och det tror jag är oerhört viktigt. samt att man kanske hinnner städa bort lite och sånt som kanske inte går när dem är vakna.

Sen är det väl skillnad på om man är ensammen eller två.
Oavsett så gör ju alla olika och man måste försöka hitta ett sätt som passar en själv.
Vi får allt se hur mitt sätt blir.. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Nu vill jonte leka så nu ska jag gå.
Hörs imorgon.



en suddig mob bild som togs i januari då vi hälsa på farmor och hennes karl i Arjeplog.
från v. jonte, kasper och farmors karl.


jonte som äter.

Kasper

 

Då var det avklarat, set sista filmen av stieg larsson.. Den var nog ungefär som man hade förväntat sig.
Sett alla tre medan bebben varit i magen.
Innan bion åt jag tachos (är osäker på stavningen) hos ida, med henne och erik!

Nu blir det CSI!

Byebye

Självklart har jag länge funderat på en ny header på bloggen, delvis för att informationen på den är väldans avlägsen nu, samt att det finns vissa "ANSIKTEN" på den som jag helst inte vill se varje dag! Denna header tog mig säkert 5 timmar att göra, i alla olika "layers" i photoshop..

JAG SKA GÖRA EN NY.. Men jag väntar nog tills den lilla i magen kommer ut, för jag antar att hon/han kommer klä mig header bäst! eller vad tror ni?!

Kram

Kikade in på Arjeplogs hemsida och titta vad jag fick se där.
Där har dem redan julpyntat gatorna, så mysigt.
Var ett tag sedan jag var dit nu.. Tycker det är så himla fint där!
Får ta och åka dit då lilla bebisen kommit till världen och hälsa på lite släkt.

Fick just ett sms från halebop. Har slut gratis sms, och såklart inga pengar på telefonen. Så då vet ni ifall ni inte får tag på mig. Men på torsdag ska jag nog kunna fylla på den igen ;D

Annars händer inget speciellt idag!

Kram

Nu börjar förkylningen släppa en aning! skönt!
Det snöar ute och är bäcksvart redan kl 15-16.. Mysigt som tusan..
Igår var det fredagen den trettonde, men inget otur för mig, men kanske inte så konstigt.. hur mycket otur kan man ha om man bara sitter i sin soffa och glor på tv?

Nu blir det rester från gårdagen, renstek och pommes... mums!

Idag ska jag baka chokladbollar och snickerskakor, tror jag! =)

Nu på kvällen har pappa, therese, kasper och jonte varit här på besök.
Tessan hade med presenter från stockholm.
En söt liten klänning, en body och små söta skor =) Tack så mycket!!!







Snart kommer Inger hit, hon har just kommit hem från lyksele och william är hos sin pappa.
Till veckan kan jag vaccinera mig för svininfluensan, men har inte bestämt mig om jag ska göra det än..
Vad tror ni är bäst?

Hey its monday.. wiiie. eller?

Mitt internet får jag inte igång hemma så jag tjuvlånar hos kompisar just nu. Jag klarar mig verkligen inte utan!

Det händer mycket i livet där det oftast handlar om att man ska gå vidare..
Sjukdom, död, skilsmässor, förlust m.m. Man ska bearbeta och gå vidare..

På något konstigt sätt har jag alltid haft lätt att gå vidare när det händer saker som berör mig.
Jag hittar alltid sätt som gör det lättare, och gräver inte ner mig som en del kan göra.
Men gör jag fel? Borde jag inte ligga och deppa i en säng i massa månader över den situation jag befinner mig i.
När barnets pappa lämnade mig så var jag jätte ledsen, dem 12 dagarna jag var kvar där nere i trelleborg var dem värsta dagarna i mitt liv. Jag kräktes mer än någonsin, kunde inte äta, ville bara sjunka genom jorden. Jag kände att jag förlorade min andra hälft, förlorade någon som i minna drömmar skulle finnas där för mig i all framtid som jag skulle finnas där för honom. Jag förstod ingenting, allt kom som en chock. Massor förstår jag fortfarande inte, men jag kan aceptera att det blev som det blev. Jag kan hitta förklaringar och omständigheter utan att skylla på honom, utan på vår sitation. Desvärre finns det någon/några andra där ute som beskyller mig för allt. Jag var felet i vårt förhållande, jag var felet för att jag inte kunde ha en dräglig vardag, tjäna massor med pengar och få nya kompisar som jag ville umgås med varje dag direkt jag flyttat 170 mil, till för mig en helt ny värld. Personligen tycker jag att det är trångsynt och väldigt ledsamt att vuxna människor hela tiden måste ha någon att beskylla för att kunna försvara sig själv och försöka gå vidare. Vill man hitta sig själv måste man också se sina brister och bekänna att man inte alltid gjort rätt. Inte försöka ta till med medel som får en att tro att alla andra är felet och inte sig själv.

Pappan till barnet sa en gång till mig i telefonen då jag kommit hem igen: tror du att det bara är dig det är svårt för? hela min framtidsdröm har ju spruckigt. Den jag ville ha barn med skulle jag leva med.

Dem orden förstod jag aldrig. Det var inte jag som valde detta, varför slänger du ut dem orden på mig?
Tror du inte att mina drömmar också spruckigt.!?


Nu känns det iallafall bättre. Kanske för att kontakten mellan mig och pappan till barnet börjat rinna ut i sanden, jag slipper höra alla klagomål och vad som gör mig till en dålig människa. Kanske också för att personer i dennes närhet visar mig att dem kan förstå mig också, att dem inte alls håller med sin bästa vän, utan kan se bådas sidor på saken. Jag mår också bättre för att jag vet att jag kan leva utan honom, inte saknar honom, och har nått så mycket mer älskvärt att se fram emot. Kärleken till ett barn dör aldrig ut, försvinner inte.

Ibland är jag överlycklig över det som komma skall, Åh vad jag inte kan vänta tills det blir december.
Jag vill baka pepparkakor, lussebullar.. dricka glögg med russin i.. Känna alla julens dofter. Gå i kyrkan på lucia och rysa till dem fina låtarna som sjungs. Jag vill känna snön under mina skor, den kära snön som jag nästan inte fick se skymten av förra året. Har aldrig saknat snön mer än nu. Och framför allt välkomna min alldeles egna underbara flicka/pojke till världen.

Det finns också mycket som oroar mig när det gäller att just bli ensamstående mamma.
Ekonomiska och juridiska frågor.
Hur barnet kommer att ha det, med bara en närvarande förälder i sin uppväxt.
Hur jag ska orka ifall komplikationer uppstår.

Men jag försöker att tänka bort dem negativa sakerna. Nu ska man bara njuta av sin graviditet och förbereda sig inför den nya tiden, mammatiden.
Bara barnet är friskt och mår bra ska jag göra det bästa av allt annat.


Jag har inte skrivit i min blogg om detta innan, och hade inte tänkt göra det. Denna blogg är egentligen inte djup eller känslomässig överhuvudtaget. Den har nog aldrig visat mitt riktiga jag. För vem vill egentligen öppna sig för alla okända människor där ute som kan kritisera och tolka allt som dem själva väljer att göra det.

Nu känner jag mig stark och är redo att möta allt ont och gott som kan kommas att möta.
Jag vet själv vem jag är och det är väl det allra viktigaste.
Dessutom har jag lösenord på bloggen av just den anledningen, att kunna bestämma vilka människor jag vill ska kunna dömma eller inte.

/M.