Kärleksproblem, antligen tar man det lätt eller det som vi många ser det vara, svårt.
Kan man med hjälp av sitt eget såkallade psyke göra det lättare än vad det är?
Och hur vet vi att vi gör rätt?

Ska man vara med någon man trivs med, har kul med, lever för stunden.
Eller med någon som allt känns mycket mer allvarligt och kanske kan se en framtid med, men att den inte ser ut eller kommer bli som man hoppats. Där man känner sig stel och inte kan vara sig själv, och man aldrig kan slappna av?

Well . kärlek är bara det vi själva gör det till. Ensam = stark! Det tror jag på.
Men alla har vi behov som bland annat innebär att få synas, få bli bekräftade, få bli omtyckta och att få känna sig trygg.

Jag har nog bara blivit starkare denna tid. Från att ha varit tjejen som älskade att shoppa, gå ut och träffa vänner, dricka sig så full att man inte vet vem man är på puben. Så är det nästan helt tvärtom idag.
Efter jul har jag inte gått ut en enda gång, mellan augusti och december max 3-4 ggr och då var man inte redlös heller. I helgen kunde jag ha shoppat, ( var minst 8 månader sist) men nej.. den lusten finns inte kvar heller. Från slösa till spara och från yta till inre. Kanske håller man på att bli vuxen ändå?! sakta i backarna.. inte så vuxen, den lilla fjantiga Malin kommer alltid finnas kvar i mig, men det kanske hör mer till personligheten. Vänner.. när var jag med vänner sist? Oj.. dem finns nog inte kvar i mitt arkiv längre.

Solen skiner, det är jätte fint väder ute.. jag vill gå UT!
Men.. för mycket meck för att jag ska orka.. dusch, smink, hår kläder.. vid det laget har solen gått ner igen.
Och jag somnade skit tidigt igår. 21:00.. och vaknade 08:00 pigg som en mört.
Gjorde inte ett smack igår.. så vet inte alls varför jag var så trött.


Svammel svammel... Har inget nyttigt att säga idag.. jag är nog lite down ändå. Skulle behöva en utlandsresa till... till.. ett varmt land. ! =)

Syns