Inser du att den enda tiden i livet som vi tycker om att bli äldre är när vi är små?
Om du är under 10 år så är du så exalterad över att bli äldre så att du tänker i bråkdelar. Hur gammal är du? "Jag är fyra och ett halvt". Du är aldrig trettiosex och ett halvt, du är fyra och ett halvt, på väg att bli fem. Det är det som är nyckeln.
När du kommer upp i tonåren så är det inget som kan stoppa dig.

Du hoppar med förtjusning till nästa nummer. Hur gammal är du? "Jag ska bli 15". Det är möjligt att du bara är 12, men du ska bli 15. Sedan kommer den mest underbara dagen i hela livet, din 18-årsdag. Du blir myndig... Tjo-ho!!
Men sedan blir du 30, vad hände där? Du låter som något som datummärkningen gått ut på. Han blev 30, vi var tvungen att slänga ut honom. Det finns inget roligt kvar nu.

Vad är det som är fel? Vad förändrades? Du fyllde 18, du blev 30, sedan så närmar du dig 40. Stanna där borta, allt försvinner.Du fyllde 18, du blev 30, du närmade dig 40, du nådde 50 och i och med det så har dina drömmar har försvunnit. Sedan klarar du dig till 60, det var med nöd och näppe va! Okej, så du fyllde 18, du blev 30, du närmade dig 40, du nådde 50, du klarade dig till 60, och nu har du byggt upp så mycket kraft att du slog till och blev 70.
Efter det så räknar du allt dag-för-dag. Efter det så klarade du dig till onsdag.

Du kommer upp till 80 år och då klarade du dig till lunch. Du fyllde 17.30. Min farmor vill inte ens köpa gröna bananer, det är en investering du vet och det kan ju vara en dålig sådan! Och inte slutar det där. När du kommer upp till 90 år så börjar allt gå bakåt. Jag var precis 92. Sedan händer det något konstigt. Om du klarar dig över 100 så blir du ett litet barn igen, "Jag är 100 och ett halvt"!