Det var visst några som tog mitt inlägg om norrland på alldeles för stort allvar..
Som trodde att jag var påväg hemåt.. det var inte alls så jag menade.
Jag åker ingenstans utan Daniel!!!!!!!!!!!!!! Och jag fattar inte hur folk kan vara så naiva att dem tycker att vi borde göra slut och skita i allt bara för att jag föredrar Norrland mer än skåne?? Vem gör inte det som kommer därifrån?

Nästan inga av mina intressen går ens att utföra här.. först lämnar man allt, + sina få intressen... sen tjatar alla här på en att man måste ut och träffa nya vänner, skaffa nya intressen. Det är inte så jävla lätt!!!!  Träning har aldrig varit min grej, speciellt inte att gymma.. ändå är det de dem vill att man ska börja med.. att det ska bli mitt intresse..
Låt mig sköta mitt.. det kommer när det kommer!!!

OCH NEJ.. jag är INTE deprimerad.. sluta försöka ställa diagnos på mig, har ni inget bättre för er?
Bara för att du/ni inte har några egna liv behöver ni inte lägga er i andras!  Jag blir så himla arg!!!!!! Speciellt då någon som aldrig träffat mig, säger att jag är deprimered för att någon annan, som inte alls borde va sådan, ber den personen läsa min blogg. Jag är inte deprimered för att jag föredrar norrland.

Jag är nedstämd ibland, och det skulle du också va om du saknade din familj, om du inte fick se dina minsta bröder växa upp, om ditt yngsta syskon inte skulle känna igen dig dem få gånger ni skulle ses..  Om dem människor du har roligast med fanns 170 mil bort.  Men jag är inte nedstämd hela tiden.. det kommer i vågor. och DANIEL är den enda som gör mig lycklig här nere, just nu!!! Det kommer säkert bli fler människor med tiden. Försök att sätta dig in i min situation. Du själv har ju flyttat runt, så du borde veta!!.. . Och jag vill vara med honom föralltid, i all evighet. Annars skulle jag inte vara här nere. Men ibland känns det som att alla glömt bort hur mycket jag lämnat för att få vara med honom här.. då alla tjatar och ska försöka styra över mitt liv, para ihop mig med människor som jag inte ens kommer överens med.  Jag jobbar för 30kr mindre i timmen, fått börja om helt från början, sålt alla möbler, det  enda jag  någonsin sparat pengar till, det jag jobbat för i tre sommrar för att ha råd med. . sålt det för en nån tusenlapp... Och nu måste vi köpa nytt allt.  Jag sitter inte här och gråter, det enda jag blir ledsen över är när andra människor ska försöka styra mitt liv, eller komma med en massa diagnoser...

Jag älskar Daniel och han mig och det är det som betyder något!!!!