Har ni tänkt på en sak, eller kanske är det bara så för just mig? Men ju äldre jag blir, ju mindre bryr jag mig om vad folk tycker och tänker om mig? Jag gör det jag tycker känns rätt & bäst just då och bryr mig inte om vad folk ska tycka om just det beslutet. Visst talar jag om en rimlig gräns, inte att jag går och sparkar på folk inte bryr mig, utan mer att tycker jag att det är skönt att gå i jätte stora kläder som inte alls är fina för omgivningen så skiter jag ändå i om det tisslas och tasslas om det. Och vad skönt det är att inte bry sig. Väldigt stor skillnad om man jämnför med sig själv i tonåren, då man var tvungen sminka sig, fixa håret, ta på sig fina kläder bara för att gå ut med soporna. TYP!

Sen har man ju märkt med åren, vilka som är ens riktiga vänner och inte. Men kanske är det också så att ju äldre folk blir ju mindre tid finns det till att snacka illa om andra ? Eller får man själv bara höra mindre skitsnack om sig själv för att folk är bättre att hålla tyst?! Nåväl, skvaller är alltid roligt att höra, sanning eller onsanning speciellt då det handlar om en själv. Ibland får man en chock , man får höra något som man aldrig ens varit i närheten av, -haha jaså det har jag gjort?? hahah.. och ibland förstår man inte ens hur någon orkar snacka om att man hade fula skor p sig när man handlade på ICA sist?! *L*   Nåväl roligt är det i allafall! När man var yngre tog man illa upp och blev väldigt osäker på sig själv, medans man nu ignorerar eller tar det med ett skratt. Har dock inte hört nått om mig själv nu, men det är kanske för att jag mest sitter hemma. . eller handlar på ICA med mina JÄTTE FINA kläder på mig. :D

Snart ska jag till min far och vara barnvakt åt Kasper & jonte. Rita fyller femtio år och ska ha kalas i Deppis.






12 dagar kvar till beräknad förlossning. Gud vad sega dessa sista dagarna är alltså, speciellt då man vet att man lika gärna kan gå över två veckor också.. DEM VECKORNA LÄR VARA SEGA!
Törstig är jag HELA HELA HELA tiden, och vätskan tycks lägga sig i min kropp, för svullen som en kossamu är man också. Min gamla förlovningsring får jag inte ens på mig på lillfingret *

ÅHH vad jag längtar tills den lilla söta i mina mage kommer ut, får höra hennes/hans skrik och ha den lilla skrutten på min mage ist för i.
Det känns fortfarande helt overkligt att det är något levande inuti mig. Lika overkligt som för 6månader sen. ja faktiskt! Hur rymms dem ens?



Igår kokade jag min allra första lingonsylt haha. Kan väl inte säga att det var ett hårt jobb, men första gången är alltid första gången. Sockrade den lite för lite, men det gör mig inget då jag gillar surt!
Sen kokade jag potatis och åt det med kåldolmar. GOTT! Fick lite julkänsla faktiskt.




Vi hörs senare!