Är känslan av ensamhet något vi alla känner eller känner vissa det mer än andra, har det någon påverkan om du lever kring ett rikt umgänge eller kan du fortfarande känna dig ensammen med en massa människor som förgyller ditt liv?! Visst det finns tusen olika tolkningar på ensamhet och en massa olika sätt att känna det på.. Men jag vill inte känna mig ensammen, jag borde inte heller göra det, för jag har en massa fina människor i mitt liv som jag älskar! Men när det tråkiga vardagen infinner sig, man inte har jobb och inget att göra så känner jag mig otroligt ensam! Jag vet att jag kan göra saken bättre genom att hälsa på fler folk och ja.. hitta sysselsättningar som får vardagen att rulla på lite snabbare, men det känns som att man inte har någon ork i kroppen.. En liten liten sak som att T.ex handla en dag blir något väldigt väldigt stort, bara för att man inte har något annar inplanerat under hela dagen!

Inte undra på att ensamma människor blir deprimerade och rutinfasta!
Men jag vet att det snart blir ändrig på min vardag, snart kommer jag ha fullt upp varje timme . . Jag kanske borde ta vara på och njuta av ensam-tiden?!

ja.. jag vet inte.. jag kände bara för att skriva av mig. Allt känns väldigt väldigt komplicerat ibland. Då man finner en gnutta lycka så dras det lika snabbt ifrån en.. När man tror att allt äntligen ska lösa sig så kommer nästa problem känns det som.. Och hela tiden; "varför ska det alltid drabba mig"
Men samtidigt är jag jävligt glad över en massa.. jag har en lägenhet, möbler, mat på bordet, en fin familj och fina vänner och snart jag ska få en egen liten bebis.. Vad slår egentligen det?!

Ne... man får nog lov att försöka vara stark och se framåt, framåt.. framåt!