Då var denna helgen ÖVER och mest glad för det är nog JAG!
Det varade bara i två dagar.. två jobbiga dagar som ibland kändes som en vecka.



Kan inte beskriva känslan men när någon som känns obehörig ska berättiga sig "mitt" barn och verkligen bekräfta till alla att det också är "deras" är mycket mycket jobbig. Har haft ont i magen i 48h. Det känns så fel när någon/några som inte brytt sig alls helt plötsligt ska komma och bry sig mer än alla andra. "Pappas lilla tjej" "farmors lilla hjärta".. 
Det känns inte rätt.. det känns inte bra i mammahjärtat. Lily bryr sig ju självklart inte, och kommer heller inte minnas detta möte. 



En kommentar som både jag och min vän starkt reagerade på kom från Lilys far: - "Det här har vi gjort bra Malin"
Vad har han gjort bra? gjort mig på smällen och sen inte brytt sig mera?
En annan var: - " Jag kände att det var dags att träffa henne, 8:a månader är alldeles för länge.. minst en gång i halvåret skulle man ha sett henne"


Sen kom givetvis frågan om att ha delad vårdnad upp igen, denna gången vågade han väl inte ge sig in i diskussionen själv så hans mor var den som ställde frågan : - "varför får inte han ha halva vårdnaden"


Jag förklarade min åsikt.. han har ju ingen som helst aning om vårt liv och vad som är bäst för Lily så varför ska han då vara den som bestämmer det`?


Hans förklaring var följande: " När hon kommer och ska vara hos mig på somrarna ( vilket hon inte kommer att vara eftersom dem aldrig kommer kunna få den relationen) så måste jag ha halva vårdnaden för att känna mig säker och kunna ta hand om henne, lämna henne på sjukhuset om något skulla hända osv osv osv" .. Där någonstans slutade jag att lyssna.. jag låtsades så klart ATT lyssna men jag hörde inget bra resonemang som fick mig att haja till och tänka.. -ja han skulle nog haft halva vårdnaden..


Nu har dem åkt hem.. det blev en tvådagars visit. Det var ungefär vad jag klarade av innan jag skulle ha fått åka in med akut magsår..  Man kan nästan tro att Lilys pappa är 12 år. Alla saker han sa var så konstigt resonerade och allt han skulle säga var han tvungen ha hans mammas medgivande för innan. Sen allt det husliga.. Hur steker man köttfärs? smular man ner saker i pannan?.. Åh.. Ja ni vet säkert hur det är.. man stör sig på det mesta folk gör eller säger som man inte tycker om..


Andra saker som var jobbiga är när dem ska komma och säga hur jag ska sköta Lily.. som faktiskt gjort det helt ensam i 8:a månder. När jag skulle lägga henne ex så kan man inte ta upp henne direkt hon gör minsta lilla ljud ..



Nu är det iaf över för denna gång och det är jag otroligt tacksam för.