För er som inte har någon aning om vår relation och hur det står till idag så gör jag en kort ( vet inte om den går att göra så kort) sammanfattning om hur allt har varit..

Jag åkte ner till skåne (175mil bort) efter att ha pratat med honom i ca 3 år av och till i telefonen och mycket på internet. Jag var där i ca 2 veckor.. blev kär och åkte hem. Några veckor senare kom han upp och var här en vecka. När han åkte hem blev det många tårar och vi bestämde oss för att vi måste träffas igen... snarast. Jag åkte ner till hans födelsedag och det blev så att jag stannade och sökte jobb där nere. Några månader senare åkte vi upp igen och hämtade alla mina saker, porslin, köksgeråd, kartonger med grejer och alla mina kläder.  Någon gång då hade jag också blivit gravid vilket vi då inte visste om. Vi hade pratat om det innan, diskuterat barnfrågan och vart vi stod om det en dag skulle hända och vi båda var överens om  att om det nu skulle komma ett barn till världen så var vi båda redo för det.

Jag jobbade och vardagen hade kommit igång. Innan jag fick jobb blev det ganska fort trist där nere och jag kände ingen annan än pappan till Lily.. Den enda andra människa jag umgicks med var hans vän som var fotointresserad. Följde med honom några gånger ut och fota då jag annars bara satt hemma i en tom liten etta eftersom Lilys pappa jobbade från kl 13-22 varje dag och varannan helg. När han sedan slutade jobbet kom han inte hem, nej då for han till gymmet och sedan till någon kompis så då han väl var hemma var kl 03 eller mer. Därför han vi nästan aldrig ses fast än vi bodde i samma lägenhet. Han steg dessutom upp just innan han skulle börja jobbet då han varit vaken så länge natten innan.. 

När jag väl hade fått mig ett jobb började jag trivs lite mer, kände att vardagen hade en mening. Men det var mer som försegick i våra liv. Lilys pappa hade haft problem med alkohol några år innan och varit nykter alkolist som han kallar det för i ca 4-5 år, men börjat dricka igen året innan vi började träffas igen, vilket inte var något han berättade för mig. Men han sa dock att problemet förut inte var att han drack mycket utan snarare att när han väl drack så blev allt en katastrof, han kunde bli våldsam och hade flera ggr hamnat i slagsmål och hotat folk, bla hans mamma...

Nu drack han på ett annat sätt sa han, han blev inte våldsam och kunde därför dricka. Det var inte ofta han drack då vi var tism.. kanske en gång i månaden. Första gången gick bra men alla andra gånger spårade det ut totalt. Han blev inte våldsam direkt, men kunde sitta och böla i flera timmar för att han hörde en sorglig låt eller för att han tänkte på exempelvis svältande barn i afrika. I början tyckte jag det var gulligt men då det senare blev en konstant företeelse så blev det jobbigt och otäckt. Är det normalt att sitta och gråta över saker sådana saker?

En gång kallade jag honom för ologisk.. jag sa att han hade ett ologiskt tänkande då han skulle förklara en sak.. det var väl egenltigen då helvetet bröt ut.. Han kunde inte förstå hur jag kunde säga en sådan sak åt honom..
Jag bad om ursäkt men förstod egentligen inte hur han kunde ta så illa upp för en sådan liten sak. Jag själv har växt upp med ironi och tycker man ska kunna skämta om saker och ha lite humor i vardagen.. Lite vardags gnäbb har väl ingen dött av. kan man inte diskutera saker eller ha en diskussion där två parter tycker olika så vore det väl inget nytt?

Men han höll inte med.. tyckte man inte lika om allt och hade exakt samma värderingar och tankesätt så var man inte ämnade för varandra.. Tiden gick och vi fick veta att jag var gravid. Båda blev chockade men väldigt glada och en abort kom aldrig på tanken för någon av oss. Lilys pappa sa faktiskt: Jag är så redo som man bara kan bli.

Det jag nu glömt nämna är relationen mellan Lilys pappa och Lilys farmor. Lilys pappa är ensamt barn och har ingen relation till sin pappa.. Hans mamma är en föredetta narkoman och alkoholist och dem båda hade ett väldigt starkt band till varandra som ingen fick komma emellan. Hans mammas ord var hans lag... Sa hon nått så var det helt enkelt så, för hon visste allt om allt. Enligt dem båda.

Det finns så mycket jag skulle kunna berätta som i mina ögon är helt sjukt.. men jag väljer att inte göra det just nu. 

Nåväl det kom en dag.. då jag var i ca v15, vi hade varit på ett ultraljud i v12 och jag var jätte lycklig över att ha sett att den lilla sparven i magen hade ett tickande hjärta. Mycket hade hänt i våra privat liv.. Jag började längta hem lite.. vi sökte lägenhet och hade just vunnit en budgivning på en trea.. vi skulle just denna dag på ett möte med banken om ett banklån som vi hade blivit beviljade.  Lilys farmor och Lilys pappa var lite ovänner för att han inte hade uppvaktat henne på mordagen på det sätt hon hade önskat. Tidigare hade han dock aldrig uppvaktat henne över huvudtaget och att vi var 30mil bort för att fira hans bästa vän på sin födelsedag var inget skyll varför han "bara" ringde och inte kom och uppvaktade henne. ( vi gjorde dock det dagen efter men då var ju redan skadan skedd)..

Nåväl dagen vi skulle på banken började med att hans alkohlist granne med 40 vildkatter knackade på kl 7 på morgonen.. grät och sa att en katt hade nog blivit sjuk.. Lilys pappa smällde igen dörren och kom suckandes tillbaka till sängen. Jag sa: Det är lung, vi slipper ju henne snart då vi flyttat...

Då säger han: Det blir ingen flytt malin, jag klarar inte det här, jag är inte redo att bli pappa.. jag är inte redo för ett förhållande.. jag älskar inte dig.. vi är för olika, tycker för olika om saker och jag har inte ens haft dem där fjärilarna i magen som man ska ha när man är kär. Min mamma tycker inte att vi borde göra det här. Det bästa är om du gör en abort.

Jag ligger helt tyst i sängen.. vänder mig bort och känner hur tårarna kommer.. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Lilys pappa ställer sig upp och tar på sig kläderna och försvinner ut ur lägenheten.

Jag som börjat må så illa dem senaste veckorna går på toan och kräks.. Gråter i flera timmar och vet varken in eller ut. Ser framtiden flyga förbi framför mina ögon.. Malin med ett barn, malin utan barn.. malin ensamen.. Malin hemma i norrland igen.. .

Kl 23 kommer han hem igen.. vi börjar prata och han säger att om jag gör abort kanske han är villig att försöka igen.. för han är inte redo för ett barn. Jag börjar gråta igen.. natten var hemsk och jag sov inte alls mycket.
Dagen efter åker han på jobb igen.. jag ringer min pappa.. det är hans fru som svarar.. jag börjar gråta..

Sedan sätter jag mig på msn.. skriver till hans mamma.. som skriver tillbaka att om jag inte gör abort så förstör jag två personers liv.. Jag blir arg och skriver precis vad jag tycker !!

Ja allt var mest suddigt nu såhär i efterhand. Jag kom fram till att jag TÄNKER INTE göra någon abort. Jag har redan ställt in mig på att bli mamma..  Dagarna går, jag säger upp mig från jobbet.. köper flyttlådor, gråter, planerar, beställer biljetter hem.. och det värsta.. måste bo med Lilys pappa tills jag tar mig hem. Skickar 12 flyttlådor med bussgods och dagen efter skjutsar han mig till flygplatsen i malmö.. säger inget.. och jag flyger mot sthlm en varm junidag. Där är det flygbyte så jag skyndar mig på toaletten och kräks 4ggr. Sedan sätter jag mig i fiket och äter en halv macka.. väntar 1,5 h på nästan flyg...

---

Väl hemma bor jag hos min pappa och hans familj.. kändes skönt att komma hem.

Jag hörde inte av Lilys pappa på nästan 2 månader. Sen är det jag som ringer och berättar om mitt andra ultraljud och att det mest troligen blir en flicka.. 
Nästa gång vi pratar är i oktober.. på sms.. han bråkar om vårdnaden.

Nästa gång jag ringer honom är i december då jag är påväg mot förlossningen, han säger att han kommer och ska vara med, jag säger nej. Sedan ringer jag när hon är född..
Han vill komma men jag vill inte att han ska komma redan.
efter 5 dagar kommer han trots allt. Jag tänkte att det skulle gå bra.. vilket det absolut inte gjorde. Självklart började han bråka om vårdnaden. Han säger att han max kommer kunna träffa henne 1-2 ggr per år och därför vill han ha delad vårdnad. Jag ser ingen vits med att någon som så sällan kommer träffa henne ska ha halva vårdnaden. Diskussionen bröt ut i gräl och han får efter socialas hjälp åka hem.

Efter det har jag skickat bilder på hotmail, skickat mms med bilder på Lily ungefär 4ggr i månaden.
Sociala ville att han skulle komma hit i sommar.. men han säger att han inte har råd.. trots sin lön på över 20t i månaden. Han vill att jag och Lily ska komma.. jag går inte med på det då det är tusen ggr krångligare för oss att ta oss ner än för honom att ta sig hit. 

Så det är ungefär där vi står nu..
Jag hör av mig ibland och berättar om Lily medans han inte låter ett dugg intresserad och vill hellre berätta om vilka roliga saker han varit med om.. festivaler och annat. Han har inte råd att hälsa på sin dotter men han har råd att festa som en galning och åka runt i södra sverige på olika evenemang. Egentligen bryr jag mig inte.. för lika glad är jag om jag slipper träffa honom..Jag VILL INTE träffa honom om jag ska vara 100% ärlig.
Men jag tycker att han gör väldigt konstiga prioriteringar. 

Ibland är jag rädd att hon en dag ska åka ner till honom.. en man jag inte litar på.. Är rädd att när hon är 12 år bestämmer sig för att leva med honom och inte med mig. Är rädd att han ska manipulera och förstöra vår relation. 

Men samtidigt undrar jag, vart tog alla hans ord vägen? att han skulle skaffa advokat och det ena och andra för att ta Lily.. att få sin vårdnad..? Jag hoppas det bara var ord.. och samtidigt vet jag att han inte kan ta henne ifrån mig.


Det blev ett väldigt långt inlägg nu.. men nu har jag berättat grunden till varför det är jag och Lily. Och på lite av varför det blev som det blev.
Man får höra så mycket rykten och saker som är osanna om vår situation, saker som gör mig arg. Så här har ni sanningen. och nu kan jag inte vara gladare över att det blev som det blev.. för jag har ju världens underbaraste dotter och får bo här hemma med mina släktningar :)