Då var klockan 04:15... tidig morgon. Och gissa vad? Har inte sovit en blund ännu.. suck!
Och inte är det Lilys fel, nej helt mitt eget.
Har suttit och läst änglamammors bloggar.. och man blir helt tagen.
Kan aldrig förstå hur det måste kännas att föda ett dött barn..

Man vill bara gråta då man läser vad dem skrivit. Men måste säga att dem är oerhört starka och skriver så fint om sina barn. Själv känner jag mig så otroligt lyckligt lottad över att min dotter finns här vid min sida idag.
och förhoppningsvis så länge jag lever och mer därtill.