Lily ramlade ner från skötbordet. Hon låg på rygg och sen sprakade hon sig neråt på en enda spark. Hon flög rakt ner och hamnade på magen och ansiktet. Jag såg hur allt hände på en nanosekund. Sen låg hon bara där, helt platt (det kanske låter som att jag ingenting gjorde, men allt detta hände på bara någon sekund). Hon skrek inte, hon lät inte. Jag skyndade mig att ta upp henne i min famn, kände hur mitt hjärta slog trippla slag och försökte få henne att andas. Hennes läppar var helt blåa.. Urs den synen vill jag ALDRIG mer se. Hon började så småning om få luft och sedan kom gråtet. Det var inte ett gråt som jag hade förväntat mig, ingen gallskrik. utan ett gällt gråt och säkert också en chock för henne. MIN LILLA STUMPA! Jag vyssade henne tätt intill mig och fösökte se till att hålla henne lugn och koncentrerad på att få luft. Efter några minuter andades hon normalt, men jag hade hela tiden tanken på att ringa 112. Jag fick en sån chock.. 

- Det gick bra allt. Hon kunde röra alla lämmar och inga ytliga skador. Men man blir ju så rädd. Jag ringde min vän Jenny som skjutsade oss till sjukhuset. Hon skulle ju lämna prover och jag tänkte att det var lika bra att gå förbi akuten och höra vad dem säger. Dem gjorde ingen kontroll eftersom hon nu var glad och mådde bra. Jag höll henne vaken några timmar för säkerhets skull. Man vill ju inte att hon ska somna ifall hon fått någon hjärnskakning.

Jag tror jag var skakig resten av dagen.. all nervositet för blodproverna var totalt borta.. istället var jag så glad över att allt hade gått så pass bra. Tur dem är mjuka dem små. Sen blir man ju så arg på sig själv.. VARFÖR I ALL VÄRLDEN har jag inte köpt ett redigt skötbord med kanter på alla sidor? ELLER varför har jag inte börjat byta blöjan på golvet nu när hon blivit för stor för att ligga där på bänken.. 

Nu har jag tagit bort skötbordet HELT! Nu blir det golvet som gäller.

Proverna gick bra igår. Jag hade fått en salva (emla) som jag skulle smörja hennes armveck med, men dem tog inte proverna där för inga ådror syntes. Istället tog dem ett vanligt stick i fingret och pressade ut blod i fyra olika rör. Det tog ju sin tid, men det blev inte lika mycket gråt som jag hade trott. Sen fick hon ju ett roligt plåster att bita på ;) Det plåstret satt inte på länge vill jag lova. 



Älsklingsgumman med emla.