Jag vimlar av tankar och vimmel, jag hör ditt skratt i mitt huvud.
Jag trodde aldrig att mit liv skulle bli bra, men nu funkar det faktiskt. Att min familj skulle splittras var något jag aldrig kunnat ana, jag trodde att alla problem, alla bekymmer skulle fortsätta och att det utåtsett skulle se ut som allt var okej, som det alltid har gjort. När jag var mindre var min största önskan att mina föräldrar skulle skiljas så att allt kunde sluta, jag trodde att det skulle blir bra så fort dem gått åt skilda vägar. Men så var det ju inte.. snart gått ett år och fortfarande är inget som förut, ingen kontakt, ingenting. Jag älskar ju båda, jag vill inte vara mittemellan, inte heller utanför. Men det har blivigt lite bättre sen pappa träffade sin nya kärlek, hon är snäll fin och bra, bra för pappa tror jag också.. för att hon har allt som krävs, allt som pappa behöver, något helt annat än förut. Jag är glad för pappas skull, men också för min egen. Men oroad för någon annan.. Jag vill inte att det ska bli som förut, men ibland så längtar man tillbaka,omen allt inte var bra. Men nu är det mycket bättre. Jag är då glad.

Vet inte vem man ska prata med, går inte att beskriva något. Huvudsaken är att det är bra nu.
oroad för mina syskon, tycker synd om dem, att inte ha den ena föräldern i sitt liv. Jag klarar mig bra, alldeles utmärkt, men jag tror mina syskon behöver henne. Det märks på hur dem blivigt, som sorgsna och lite annorlunda...
                                          _{älskar er.}
Just nu känns det som om min mage vänts upp och ner och att jag inte vet någonting.. vad kommer hända sen`? kommer jag gå min egen väg eller kommer jag bli dålig?

Imorgon är det då party och jag hoppas att det kommer att bli kul...
Jenny, ida, lisa, carro, robin, ante och kanske någon mer...
Hoppas vi får låna din bastu carro.
Sen ska jag göra en extreem makeover på Jenny! =)
Vi hörs syns och kanske ses?
/ ^Malin.