Hösten är minst sagt här, eller var egentligen det för länge sedan!
Har på något sätt aldrig riktigt kommit överens med hösten.
För det första kommer den alldeles för fort och hastigt, sedan blir det jätte mörkt, mer tidigt ju längre hösten varar.
Sedan börjar alltid skolan om på hösten och man tycker att man haft en världelös sommar, bara jobb och varken sol eller bad har man hunnit med.
Men hösten är också mysig. Gillar dem röda löven och höstmörkret (när jag är inomhus) .
Man börjar bli trött, kanske för att det nu från att vara ljust dygnet runt går över till korta ljusdagar och långa kvällar.
Men inte minst sagt så blir jag på något sätt deprimerad under hösten.
Nästan allt känns omöjligt, man skiter i saker, tar inte tag i det man borde, och hoppas att allt ska göra sig själv medan man ligger i sängen och hoppas på att man ska slippa stiga upp dem närmaste 6 månader, ja till ungefär då ljuset börjar skina igen och påsken är här.

Det var så himla länge sedan man var fri från problem känns det som att man inte ens kommer ihåg hur det var.
Det skulle vara himla skönt att bara få trycka på en röd liten knapp och sen hamnar man i mammas mage igen.
Jag undra om och vad man skulle göra annorlunda om man fick leva om sitt liv från början men ändå bära med sig sitt gamla för att se vad man gjort då.?

Men i det negativa är jag nog ändå ganska lugn och possitiv. Jag vet hur många människor som helst som skulle bli tokiga, frustreade och inte kunna hantera situationen alls om dem varit i min situation. Dem skulle tro att världen skulle gå under. Men jag tror jämtt att allt löser sig ändå till slut även om vägen varit krokig och tuff.
Jag tror också att om man varit med om mycket som ung och barn så tar man inte allt lika förgivet heller, Man vet hur man ska hantera situationer som är svåra på ett helt annat sätt. Och på det viset så blir inte saker lika svåra som dem kanske varit för en person som aldrig haft svåra motgångar förut. Så på ett eller annat vis är jag tacksam över att jag aldrig tar något för givet längre. Jag kan vara tacksam för det jag har ist för att gnälla över det jag inte har, tar en dag i taget och ser en glimta ljus långt där borta som jag vet att jag kommer finna en vacker dag.