Jag kan inte sluta tänka på det som hände i helgen, jag vill inte tänka på det, jag får så ont i magen!
Om jag mår så här dåligt, att jag inte kan se snön, inte höra ordet skoter, inte kan äta, eller se solen, Hur dåligt mår inte då hans familj,släkt, hans flickvän och hans vänner..!? Varför ska detta hända just dem som har så mycket kärlek att ge?.. Det är så orättvist. Jag önskar jag kunde göra något, vrida tillbaka tiden vore väl det allra bästa.
Man vet inte vad man ska säga, göra eller tänka.. Man vill finnas där säga tröstande ord, men vad hjälper mina ord mot deras sorg. Kanske är det en del av bearbetingen att få sörja, fälla tårar och vara arg. För ilska är nog det man känner ofta när detta händer, speciellt någon som har hela livet framför sig.
Jag hoppas att ni runt omkring är starka, även om det kan kännas hopplöst nu.



 
En liten dikt.
Du är otrolig, du kunde det mesta och avundsjukan grodde nog i de flesta. Det fanns inga hinder för stora för dig var din styrka kom ifrån är en fråga för mig. Du fanns där för alla, din godhet var stor en omtänksamhet för alla i din närhet du var älskad av familj, flickvän, vänner och inte minst av din storebror. Du behöver aldrig känna ensamhet, vart du än bor. Hur ska någon förstå denna omtänksamhet, den var stor. du är mer värd för många än du förstår och det känns i hjärta å själ att du går. Jag önskar det fanns mer jag kunde göra det finns så mycket mer du borde fått höra...