En fjärils vingar slår ett slag.
Denna kväll, du och jag.
Gröna ängar som blivit svarta,
blåser vinden i en svacka.

En blå viol som trampats ner,
under jord vi aldrig ser.
Fåglar som lämnar oss för ett varmare land,
då tysnaden sprids över horisontens kant.

Pölar som fryser till is,
händer som släpper taget.
Kärlek som satt sitt pris.
Små som ej får uppleva den vackra morgondagen.

Trasiga som ber om mer,
blinda som kunde se.
Tid vi aldrig kunnat ge,
den tappre som fått dig le.

Träd som inte kämpar,
gula löv mot marken dämpar

Tårar som rinner,
ljus som svagt brinner.
Tid som ser ut att stå stilla,
men sakta i jorden försvinner.