Onsdag idag.. 4 dagar sedan mitt liv vände som en u-sväng. 4 dagar av ångest, klump i magen, hunger, illamående och trötthet.  Men någonstans lyser solen.. och dess strålar sipprar sig in mellan mina nerdragna persienner.
Någonstans i framtiden kommer jag att skratta, gråta av glädje, och förstå innebörden av ren lycka!
Jag hade en dröm inatt.. en dröm som började på förlossningen och slutade i vardagslivet.. och jag var lycklig, kände stor lycka och kärlek. Aldrig hade jag känt denna sorts kärlek som jag gjorde till min lilla underbara dotter (som det var i drömmen)..  Och jag var inte ensam..jag delade denna lycka med någon..



Jag är så tacksam över hur folk i min närhet ställer upp, tröstar och finns där..
Therese min pappas fru har många kloka ord som får mig att må bättre.. som får mig att bli stark. Hon stöttar och dem erbjuder boende och mycket därtill..
Min kära mor stöttar mig också.. ger mig hopp och stöd. Hon har redan hunnit ordna så att jag ska få kolla på boende nästa vecka.. En tvåa på bottenplan.. nära till affärerna så jag slipper gå så långt på vintern med barnvagnen.
Det kommer att lösa sig.. det kommer att gå bra!!!! Tack alla nära och kära, som på många olika sätt stöttar mig igenom denna tunga tid.. som kommer att bli bättre.. mycket bättre.
4 dagar... 4 månader.. kommer jag att se klarare när jag kommer hem.. Kommer jag förstå vad som gick snett?
Eller kommer jag bara sakna detta så mycket att mitt liv blir mörkt.. NEJ det kommer jag inte tillåta.

Jag ångrar ingenting egentligen.. visst finns det saker jag inte kan förstå.. och hade velat ändra på.. Men detta har gjort mig en erfarenhet rikare och jag kommer att lära mig massor av det.. Många säger att det finns en mening med allt..
kanske var det meningen att den jag älskar så mycket.. skulle ge mig kärleken tillbaka i form av ett litet barn?
Kanske var det bara barnet som var meningen?!

Som jag säger.. visst finns det mycket jag är arg över, och tycker kunde ha kommit fram mycket tidigare
och ja i mellanåt känner jag mig jätte lurad.. jag tänker..
 Att inte älska någon, men få den personen att tro det, eller att älska någon men den andra personen tycker inte att den får all den kärlek den vill ha.. vad är egentligen värst?

Alla har vi säkert olika åsikter om den saken.. Men jag vet vad jag tycker!
Men samtidigt så har jag iaf älskat.. och det är jag stolt över.. att jag inte lurat någon!! Varit ärlig under förhållandet, inte bedragigt eller svikit. Vi måste stärka oss själva.. ge oss själva beröm.. vi måste bli hela! på varsitt håll...