mina känslor.
SKRIVET DEN: 2009-06-16 KLOCKAN: 14:44:15
Det finns säkert dem som tycker att jag inte borde skriva så mycket i min blogg om nått, men min blogg är min dagbok, här skriver jag när jag är superledsen, när jag är överlycklig, speciella saker, vanlig vardag.. ja allt. Och nej jag skäms inte över att alla kan läsa om det för det jag skriver det är min sanning, hur jag känner, hur jag tänker just då i stunden, hur jag mår. Man kan säga att bloggen är min terapi. att få skriva av mig ger mig en slags ro.. iaf för en stund!
Det är ingen som kommenterat det ännu, men jag tänkte ifall att.. När jag sedan får barn kanske min blogg kommer att ändras .. Men det tar vi då!
Varför dränker man eg sin sorg med mera sorg? Först tänker man, nu ska jag lyssna på någon musik som gör mig stark, också sätter man på nått odrypligt om joddla med siv, eller hårdrock.. men i slutändan fastnar man alltid med att lyssna på någon låt som ex loosing love, eller pretended love.. love is all i need.. jag ni fattar!
Man känner plötsligt igen sig i massa texter som man förut bara sjöng med i och tyckte att låten var rälig och uttjatad, exempelvis Avril Lavinge - My happy ending.. :
I alla filmer visas saker som får en att börja gråta.. nu ex ser jag bara bebisar överallt..
Gravida kvinnor som skrattar och ler, med pappans hand i sin, mödrar som föder med sin man vid sin sida osv..
Allt det man sett fram emot att få vara två om.. allt man vill vara två om speciellt när man har en liten bebis tillsammans, sånt måste jag nu försöka putta bort från min hjärna, och det vill jag egentligen inte.. Jag vill vara mamma pappa barn!!
Man har så många tankar, så mycket i sitt huvud som gör att man blir tokig.. inte nog med att man undrar hur det kommer att gå som ensam mamma, men också att man ska vara utan den man älskar.. Bara det att sova själv på nätterna.. inte ha någon att hålla om.. vilket stor omställning det kommer bli.. Hur kommer hemresan gå? Kommer jag klara av att vara ensamen i 5h påvägen hem.. att ta farväl.. uschhh!!! Omen jag alltid har haft en liten hemlängtan så har jag aldrig viljat åka hem själv.. längtan är inte detsamma nu.. utan honom är inget detsamma..
Jag är arg, uppriven, ledsen, besviken, förtvivlad, förvirrad, rädd..
Varför åker jag hem? kanske många undrar..
Visst hade det säkert varit roligare för barnet och danne om jag kunde försöka hitta en bostad här så att dem kunde träffas oftare. . det är väl det Danne vill eg. Men i detta skicka jag är i nu, så skulle jag ALDRIG klara av det.. Jag klarar inte av att först förlora min kärlek, och ställa om mig på att bli ensam mamma, sedan sitta ensammen och vara ledsen i en lägenhet i trelleborg där jag inte känner någon alls. .
Hemma finns lite av det jag behöver för att komma på fötter igen.. även om det känns skit tungt att lämna detta ställe...
Jag behöver allt stöd jag kan få.. och hur ska man kunna glömma någon om man kanske hör, ser och får reda på saker om den personen hela tiden som gör att man blir ledsen.. 170mil bort hoppas jag att jag själv kan vara den som får reda på saker genom att fråga den personen själv, det jag vill veta och inget annat.
Idag har det varit jobbigt eftersom att allt jag äter kommer upp,. inte ens vattnet får vara kvar..
Hoppas det blir bättre med det snart.
kärlek kan man få på olika sätt, och all sorts kärlek stärker!
Det är ingen som kommenterat det ännu, men jag tänkte ifall att.. När jag sedan får barn kanske min blogg kommer att ändras .. Men det tar vi då!
Varför dränker man eg sin sorg med mera sorg? Först tänker man, nu ska jag lyssna på någon musik som gör mig stark, också sätter man på nått odrypligt om joddla med siv, eller hårdrock.. men i slutändan fastnar man alltid med att lyssna på någon låt som ex loosing love, eller pretended love.. love is all i need.. jag ni fattar!
Man känner plötsligt igen sig i massa texter som man förut bara sjöng med i och tyckte att låten var rälig och uttjatad, exempelvis Avril Lavinge - My happy ending.. :
Let's talk this over
It's not like we're dead
Was it something I did?
Was it something you said?
Don't leave me hangin'
In a city so dead
Held up so high
On such a breakable thread
You were all the things I thought I knew
And I thought we could be
You were everything, everything that I wanted
We were meant to be, supposed to be
But we lost it (but we lost it)
All of the memories, so close to me
Just fade away
All this time you were pretending
so much for my happy ending...
It's not like we're dead
Was it something I did?
Was it something you said?
Don't leave me hangin'
In a city so dead
Held up so high
On such a breakable thread
You were all the things I thought I knew
And I thought we could be
You were everything, everything that I wanted
We were meant to be, supposed to be
But we lost it (but we lost it)
All of the memories, so close to me
Just fade away
All this time you were pretending
so much for my happy ending...
I alla filmer visas saker som får en att börja gråta.. nu ex ser jag bara bebisar överallt..
Gravida kvinnor som skrattar och ler, med pappans hand i sin, mödrar som föder med sin man vid sin sida osv..
Allt det man sett fram emot att få vara två om.. allt man vill vara två om speciellt när man har en liten bebis tillsammans, sånt måste jag nu försöka putta bort från min hjärna, och det vill jag egentligen inte.. Jag vill vara mamma pappa barn!!
Man har så många tankar, så mycket i sitt huvud som gör att man blir tokig.. inte nog med att man undrar hur det kommer att gå som ensam mamma, men också att man ska vara utan den man älskar.. Bara det att sova själv på nätterna.. inte ha någon att hålla om.. vilket stor omställning det kommer bli.. Hur kommer hemresan gå? Kommer jag klara av att vara ensamen i 5h påvägen hem.. att ta farväl.. uschhh!!! Omen jag alltid har haft en liten hemlängtan så har jag aldrig viljat åka hem själv.. längtan är inte detsamma nu.. utan honom är inget detsamma..
Jag är arg, uppriven, ledsen, besviken, förtvivlad, förvirrad, rädd..
Varför åker jag hem? kanske många undrar..
Visst hade det säkert varit roligare för barnet och danne om jag kunde försöka hitta en bostad här så att dem kunde träffas oftare. . det är väl det Danne vill eg. Men i detta skicka jag är i nu, så skulle jag ALDRIG klara av det.. Jag klarar inte av att först förlora min kärlek, och ställa om mig på att bli ensam mamma, sedan sitta ensammen och vara ledsen i en lägenhet i trelleborg där jag inte känner någon alls. .
Hemma finns lite av det jag behöver för att komma på fötter igen.. även om det känns skit tungt att lämna detta ställe...
Jag behöver allt stöd jag kan få.. och hur ska man kunna glömma någon om man kanske hör, ser och får reda på saker om den personen hela tiden som gör att man blir ledsen.. 170mil bort hoppas jag att jag själv kan vara den som får reda på saker genom att fråga den personen själv, det jag vill veta och inget annat.
Idag har det varit jobbigt eftersom att allt jag äter kommer upp,. inte ens vattnet får vara kvar..
Hoppas det blir bättre med det snart.
kärlek kan man få på olika sätt, och all sorts kärlek stärker!
Kommentarer
Therese:
Tänker på dig! Fortsätt kämpa.. du kommer bli en underbar mamma!
Linda:
Malin jag finns där för dig om det är nånting du behöver eller vill prata. Vi ses när du kommer hem. kramkram
Anonym:
Tack så jätte mycket!!! Ni är underbara!! <3
Trackback
